Jag är så förbannat trött - och less...
Jag säger att jag ska göra så mycket, men det blir aldrig av.
Den senaste tiden har gått åt till att vänta in min nya medicin. Licensen på medicinen är inte undertecknad ännu och jag väntar på att få hämta ut den... det skulle ta en vecka. Nu har det gått en vecka och två dagar. Det är sjukt jobbigt och det gör mig ledsen. För utan medicin har jag inget liv... allting inuti dör. All energi går åt till att orka lyssna på vad andra säger, orka äta, orka le, orka gör något som inte innefattar att sova.
Och idag kraschade jag. Fick panikångestattacken från helvetet, grät och kräktes, kräktes och grät. En viss del blandat med abstinens så klart. Men ändå...
Jag tror någonstans inombords att det här kan vara bra för mig, att få känna hur livet såg ut innan medicinen. Men det gör det hela bara ännu större... att vänta.
Jag åt modiodal i ett år och två månader. På maxdos blev hjärnan kokt och jag fick huvudvärk och enorma inre aggressionsproblem. Allt var svart och jobbigt och de tog bort den med omedelbar verkan... och nu är det som att stå med ansiktet in mot väggen och bara stirra och vänta. Och gråta.
Och jag längtar efter min kärlek. För när jag inte känner mig ok är han min trygghet. Mitt leende och min värme. Han är underbar.
Den senaste tiden har gått åt till att vänta in min nya medicin. Licensen på medicinen är inte undertecknad ännu och jag väntar på att få hämta ut den... det skulle ta en vecka. Nu har det gått en vecka och två dagar. Det är sjukt jobbigt och det gör mig ledsen. För utan medicin har jag inget liv... allting inuti dör. All energi går åt till att orka lyssna på vad andra säger, orka äta, orka le, orka gör något som inte innefattar att sova.
Och idag kraschade jag. Fick panikångestattacken från helvetet, grät och kräktes, kräktes och grät. En viss del blandat med abstinens så klart. Men ändå...
Jag tror någonstans inombords att det här kan vara bra för mig, att få känna hur livet såg ut innan medicinen. Men det gör det hela bara ännu större... att vänta.
Jag åt modiodal i ett år och två månader. På maxdos blev hjärnan kokt och jag fick huvudvärk och enorma inre aggressionsproblem. Allt var svart och jobbigt och de tog bort den med omedelbar verkan... och nu är det som att stå med ansiktet in mot väggen och bara stirra och vänta. Och gråta.
Och jag längtar efter min kärlek. För när jag inte känner mig ok är han min trygghet. Mitt leende och min värme. Han är underbar.
