Är du trött

Behöver jag förklara? Att tiden inte räcker till, orken tryter, barnen vägrar sova på kvällarna och att livet stannat upp för en stund?

Nej. Men jag gör det ändå. Jag ville förändra bloggen. Och jag SKA! Så fort jag orkar. Nu för tiden blir det mycket mat i håret, mycket ramla ner för trappan.

Jag köpte en ny säng. Skulle skruva av benen från den gamla sängen så jag ställde den på högkant. Började skruva men blev så trött att jag somnade. Bredvid sängen. Men skiftnyckeln i handen.

Henka satt på golvet bredvid och byggde lego med mina barn. Han lät mig sova där en stund. Men när jag slog upp ögonen möttes jag av ett gigantiskt leende. :) Han kan ju inte förstå. Kommer aldrig att göra det... Men han dömer mig heller inte. Skrattar med mig och inte åt mig.

Men jag är trött. Och slut. Jag har startat en ny blogg där jag tänker skriva om mina drömmar. Och lite dikter. Men... Jag vet att många yngre läser här. Jag vill inte skrämma dem. Och mina drömmar är bisarra, äckliga, vedervärdiga och ibland sjukt perversa. Men jag behöver få ut det.

Har även legat på socialstyrelsen om att verkligen utvärdera ordet "statisk" gällande sjukdomen. För jag har skov. För tio år sedan ramlade jag sällan ner för trappor. Men så får jag "den där konstiga sjukdomskänslan". Sovperioden, eller "jag tror att jag har feber"-perioden.

Och efter är det alltid sämre. Hur vet de att den är beständig. Vi är ju bara drygt 500 diagnostiserade. Och mig har de ju inte frågat iaf... Men det är ok. Det kommer alltid att vara ok tills det inte längre finns något liv kvar. För ger upp, det gör jag aldrig! <3